Jag skriver mycket och ofta om konst och kultur i Vänersborg men i dagens inlägg kommer det att handla om någonting som jag har forskat lite i och nu känner att jag vill dela med er. Detta inlägg handlar om när elektriker för första gången utbildades i Sverige och om hur yrket kom till. Yrket utvecklades under en tid då elkraft började användas i hem, företag och på offentliga platser. Först för belysning, men senare infördes andra elektriska tillämpningar, t.ex. uppvärmningsutrustning och elmotorer som drevs med elektrisk kraft i stället för med ånga eller någon annan mekanism.

Jag vet att termen elektriker låter väldigt modernt, men i slutet av 1800-talet fanns det redan sådana. Yrket blev formellt erkänt först 1892 när en skola öppnades i London. I Storbritannien fanns det redan telegraftekniker så det verkar som om specialkunskaper inte var något nytt för dem. De anpassade sig till en föränderlig värld medan Sverige inte hade några institutioner som utbildade elektriker förrän långt senare. I slutet av 1800-talet började elektrisk kraft användas i Sverige. Det började hos Carl Wilhelmsons massafabrik i Höganäs som just hade byggt ett vattenkraftverk som levererade elkraft för belysning. Elektrisk gatubelysning installerades sedan på Kungsgatan i Stockholm den 14 maj 1899. Detta var inte bara en elektrisk uppvisning i dominans över gaslampor utan skulle också bli en indikation på hur elektrikerna skulle komma att spela en ledande roll för att koppla ihop elektriska maskiner med konsumenterna. I och med att elektrisk belysning infördes i hemmen och på företagens arbetsplatser fanns det nu ett behov av kunnigt yrkesfolk som visste hur denna utrustning kunde anslutas till konsumenter och andra ingenjörer. Till exempel: elektriker som visste hur man arbetar med elkraft, dem som var elektriker i betydelsen de arbetade med elkraftsinstallationer. Visst var det spännande att få veta allt detta?